hade lusten att skriva av mig lite !
När man börjar tro på en person , riktigt mycket. Tror att personen har förändrats och har växt upp , så vill man bara vara där , med den hela tiden. Men sen märker man hur falsk personen är och att den inte alls har växt upp och den är kvar i samma stadie som förut. Man ska aldrig hoppas för mycket utan ta en liten ,liten bit i taget och vara försiktig.Jag vet att jag verkligen inte kan säga så , för jag är precis tvärt om , men jag vill ändra på mig. visa att jag också kan om jag vill. känslor kommer och går och man ska inte tro för mycket. Jag frågar mig själv varför jag går runt och får falska förhoppningar? varför fortsätter jag på vägen som inte kommer att ta mig till den värld jag vill till ? Grejern är den att .. Jag ser det både positivt och negativt. Jag är trött på att alltid ska behöva vara rädd för att skriva nått fel , eller göra nått fel , eller säga nått fel. Är livrädd för att förlora någon , mina vänner och familj till exempel. Har inte den styrkan eller modet till att säga ifrån när det verkligen är det som jag måste göra , utan jag gör allt för att allt ska bli bra. ibland går allt så himla bra, jag mår så jäääävla bra och då är det inget negativt jag tänker på och livet äger , men sen finns det vissa stunder då jag verkligen mår piss och vill bara bort ifrån allt och alla. tror alla har såna stunder då och då men ingen kan veta hur en person verkligen mår , inte ens din närmaste vän. och då är det så jävla jobbigt. Fattar inte hur killen kan trolla sig fram och få en att förtrollas bort av dens lekar men som samtidigt är äkta. Han är svår och man kan inte nå in i han. Men det är som det är och jag tar livet som det kommer dag för dag och hoppas på att allt löser sig.kommer att vara lika stark som jag har varit hittills och inget ska gå fel. peace.
Kommentarer
Trackback
